2019

Efter tre veckor inskolning börjar sjuksköterskan Sofia på riktigt i sitt arbete. Hon kastas direkt in i hetluften på en akutvårdavdelning med patienter som kräver mycket omvårdnad och får arbeta med personal som inte alltid är så dedicerade som Sofia vill att man ska vara. Med chefer som är oförstående och med läkare som vissa har en nedlåtande attityd. Jobbet är stressigt och Sofias klottriga minneslapp fylls snabbt upp utan att hon hinner med allt.

Redan första dagen ramlar en man och bryter lårbenet på väg från kaffeautomaten eftersom den tjänstgörande undersköterskan Emma inte velat, eller hunnit, hämta kaffe åt gubben. ”Det är inte mitt jobb”, som hon säger, och Sofia får veta av mannens hustru att hon ämnar anmäla avdelningen, och speciellt Sofia som var den ansvariga sjuksköterskan, till IVO för vanvård.

Den första dagen slutar med att en svårt sjuk person dör i hissen inför ögonen på Sofia som hjälper till att förflytta personen från en annan avdelning. Så här går det på under de första dagarna och vanmakt och tvivel börjar gnaga i Sofia.

Det är en stark bok som Josefin Wiking skrivit. Hennes egna gedigna kunskaper i ämnet skiner igenom och gör romanen trovärdig i alla delar. Sofias vanmakt och känsla av otillräcklighet kryper in under skinnet på mig som läsare. Hur kan det få gå till på det här sättet i vården? Varför finns inte fler på avdelningen? Måste it-systemen vara så slöa? Måste manliga läkare uppträda arrogant? Hur kan lönen för det här yrket vara så mycket sämre än till exempel Sofias bror Johan som jobbar med it?

Någonstans i mitten på boken tycker jag att den går långsamt. Varför händer det ingenting frågar jag mig? Men det är just det som är poängen. Det händer dramatiska saker hela tiden i detta verklighetsbaserade drama, författaren behöver inte skriva upp volymen för att det skall kännas och ju längre det känns desto bättre och obehagligare. Som väl är, och det är här romanen glänser, blandas sjukhusscenerna med bilder från Sofias vardagsliv som singel i lägenheten och i umgänge med vänner och familjen. En kväll går hon med på afterwork, dricker sig dyngrak och tjatar på de andra att hon vill ut och dansa för att vakna sent med huvudvärk och full av ruelse morgonen därpå som är en ledig dag. Och det är det här som är så bra – att karaktärerna ges djup och variation. Sofia är inte bara den duktiga flickan med högsta betygen i gymnasiet och drömmar om att göra gott. Emma är inte bara lat och näpsig, när det väl bränner till i gräl med läkare skyndar hon modigt till Sofias försvar, chefen Berit, formell och kantig i början, visar sig både klok och hjälpsam mot personalen på avdelningen. Och inte kan man annat än gilla författarens passning till klassisk ”kärlek på lasarett”-litteratur när Sofias kinder plötsligt börjar blossa vid åsynen av den snygge Daniel som vid behov kommer åkande på sin sparkcykel från en annan avdelning.

Språket i boken skall berömmas, enkelt och flytande med trovärdiga dialoger från alla inblandade yrkesgrupper. Kvalitén är god, det märks att möda lagts på lektörsarbete och korrekturläsning, jag hittade bara några enstaka fel, något som tyvärr inte är så vanligt numera.

Så summa summarum: en mycket läsvärd debutbok som inte kommer att lämna dig oberörd. Den tar plats bland många andra i sjukhusmiljö, med Jersilds Babels Hus som den obestridde kungen. Men Wiking är ett bra, modernt komplement. Läs den, roas och oroas över historien. Vad kan vi göra för att underlätta för Sofia och hennes medsystrar/bröder som brinner för att bidra till en bättre vård för alla? Hur kan vi locka dem till yrket, få dem att vilja vidareutbilda sig och stanna kvar?

Läs hela inlägget »

Debattartikel publicerad i Digital hälsa 2019-07-01
 

Risk för miljardrullningar i vården – igen?
 

De fyra stora upphandlingarna av framtida vårdinformationsmiljö håller på att slutföras.
Region Skåne, Västra Götalandsregionen är klara liksom Sussa-gruppen. De två förstnämnda har påbörjat implementering. Region Stockholm skall fatta beslut om system under 2019.

I Computer Sweden säger Ragnar Lindblad från VGR att regionen har startat ett ”gigantiskt förändringsprojekt” och att det är ”ofattbart mycket jobb”. Och det är visst och sant. Hundratals system skall bytas ut mot det nya, men framförallt skall vårdens processer förändras och anpassas till det nya systemets funktioner och all personal skall läras upp.

”Gigantiska förändringsprojekt” med it/digitalisering som huvudkomponent är förenade med risker, inte minst ekonomiskt. Vi minns till exempel Ericssons kämpande med byte av affärssystem 2009 och Nordeas fiasko med transformationen av hela sin it-miljö 2012.  Båda resulterade i miljardförluster som tyngde företagens balansräkningar många år framåt. Det finns förstås också exempel på välskötta projekt som gått i mål enligt plan med endast marginella överdrag i budget. SKF startade 2013 en transformation av koncernens it-miljö som var liknande den som regionerna nu gör, om än något mindre i omfattning och med färre förändringar av arbetsprocesser.

Det som sticker ut är kostnaden för det lyckade SKF-projektet som rapporteras till cirka tio miljarder. Jämför den siffran med regionernas avsatta budget på lite drygt två miljarder. Att projekten kommer att bli avsevärt dyrare än så stöds av rapporter från Danmark, där implementeringen av standardsystemet Epic halvvägs in i projektet har kostat mer än fem miljarder och fortfarande är bemängt med fel och brister. Personal och politiker suckar uppgivet att Epic inte fungerar och borde bytas ut, men att man inte kan kasta ut något som kostat över fem miljarder redan och som kanske, kanske, efter ytterligare miljardrullning kan fås att fungera hjälpligt.

Det fyra gigantiska förändringsprojekten i regionerna blir dessvärre än mer riskfyllda när man slår dem samman på nationell nivå. Målet är ju att Sverige när allt är klart i alla regioner skall vara världsledande på ehälsa. Vad exakt som menas med det är inte klart utsagt, men en funktion måste i alla fall fungera hundraprocentigt. När en patient kommer in för vård var som helst i landet skall det vara möjligt att snabbt och säkert finna hens alla uppgifter i patientjournalen, oavsett var och av vem hen fått vård någonstans tidigare. Det är att baskrav om man vill hävda sig vara världsledande. Så fungerar det till exempel i Finland som i Kanta har ett centralt patientdataarkiv, där alla uppgifter lagras, oavsett vilket system som skapat dem, och där de kan hämtas när de behövs.

I Sverige har vi inte valt denna it-arkitektur för vården utan istället låtit Inera starta utvecklingen av den nationella tjänsteplattformen 2007. Till plattformen skall system anslutas på ett standardiserat sätt och kan då kommunicera med varandra. Den är byggd på öppen källkod och fungerar i de flesta fall alldeles utmärkt då it-miljön är stabil och informationen väl strukturerad. Det finns dock mig veterligt ingen evidens att den kommer att fungera i full skala med alla Sveriges vårdsystem anslutna. Vi är alltså i starten också av ett gigantiskt fullskaleexperiment för att visa att den svenska ansatsen är hållbar. Att i ett sent skede behöva byta it-arkitektur på nationell nivå blir ett monumentalt projekt.

Kristallkulan, där vi skulle kunna titta in tio år framåt och se resultatet av de gigantiska förändringsprojekten som vi nu genomför i vården, ger ingen tydlig bild. Varför inte redan nu, till exempel i Almedalen, våga börja ställa de viktiga frågorna och se riskerna i vitögat?  Har vi koll på totalkostnaderna för förändringsprojekten i regionerna och kommer en framtida it-infrastruktur för vården som bygger på den nationella tjänsteplattformen verkligen att fungera? Om svaret är ”vi vet inte säkert” är det regionernas och regeringens uppgift att på lämpligt sätt skaffa sig en så korrekt bild som möjligt av situationen och vidta de åtgärder som krävs. Om inget görs kan vi i värsta fall, som i Nya Karolinska, stå med miljardunderskott i regionernas budget på grund av nu oförutsedda kostnader och med en lösning på nationell nivå som inte fungerar utan måste bytas ut. Det får inte ske.

Nyhetsartiklar om kostsamma it-projekt:
Sveriges vård riggar för systembyte – ofattbart mycket jobb
Lost in translation – Epic goes to Denmark
Kapsejsat projekt för miljarder
Nu byter SKF affärssystem – för tio miljarder kronor

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar