2017

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

I en statlig utredning "Effektiv vård SOU 2016:2" formuleras på sidan 553 en vision för vad det som kallas Verksamhetsstöd i vården skall uppnå. Utsnitt finns i fetstil nedan.

Utredningens bedömning är att regeringen bör formulera en nationell vision (OBS) för verksamhetsstöden. Det är inte gjort ännu. Det som finns är Regeringens formulering att:

År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt
utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet


Att Sverige år 2025 skall var bäst i världen på e-hälsa säger ingenting konkret om vad digitalisering skall uppnåsi form av mätbar nytta för vården och för medborgarna. Det gör däremot den gulmarkerade texten från utredningen.

Fråga: var tog de de här formuleringarna vägen? Som det nu är verkar det inte finnas någon konkret vision på nationell nivå. Ännu mindre något förslag på losning, annat än att ansluta de standardsystem som upphandlas (plus andra som innehåller patientinformation) till nationella tjänsteplattformen och hoppas att det fungerar. Man pratar om behovet av att arbeta med enhetlig begreppsapparat, standarder och regelverk. Det är bra, ingen tvekan om det. Men det leder inte i sig självt till att verksamhetsstödet på nationell nivå når ens nära visionen från "Effektiv vård"..

Debattörer som Forslund/Assarsson och Forslund/Strandhäll hävdar envist att det inte krävs någon speciell utveckling för att nå visionen från utredningen. Några statliga investeringar görs inte heller och inga pengar finns öronmärkta för någon sådan i budgeten för 2018.

Andra, inklusive jag, menar att det inte alls är säkert att "medborgaren kommer att kunna känna sig trygg i att var man än söker i Sverige ska vården ha tillgång till all nödvändig information som behövs för att kunna erbjuda en trygg och säker vård." Vi menar att Sverige just nu med pågående upphandlingar (tre sådana återstår), utveckling/förvaltning av den nationella tjänsteplattformen och arbete med standarder med mera inte tydligt närmar sig visionens mål. Istället när man en from (inte byggd på empiriska eller teoretiska bevis) förhoppning att en lösning som uppfyller kraven kommer att åstadkommas

I sin debattartikel öppnar Annika Strandhäll för samtal i frågan. Sådana samtal behövs - NU!

=========================================================================
14.2 En nationell vision för verksamhetsstöden (Ur SOU 20016:2 sidan 553)

Utredningens bedömning: Regeringen och huvudmännen bör formulera en nationell vision för verksamhetsstöden.  
 
Skälen för utredningens bedömning:
Grunden för ett framgångsrikt arbete kring informationshantering och verksamhetsstöd i hälso- och sjukvården är att inblandade parter är överens om målen. För att kunna formulera mål behövs en enkel och tydlig vision som kan föras ut till all inblandade, dvs. såväl till medborgarna i deras egenskap av potentiella patienter/brukare som till hälso- och sjukvårdpersonalen. Regeringen och huvudmännen bör därför snarast formulera en enkel och tydligt gemensam vision. Det är mer eller mindre självklart att denna vision bör formuleras utifrån medborgarperspektivet – de som vården är till för och de som finansierar densamma. Visionen bör utgå från 3 principer:
1. Medborgarens självklara rättighet att enkelt och digitalt ha tillgång till all information om sin egen vård.
2. Medborgarens möjlighet att använda digitala tjänster för att kommunicera med hälso- och sjukvården oberoende av utförare och oberoende av var i Sverige den äger rum.
3. Medborgaren ska känna sig trygg i att var man än söker i Sverige ska vården ha tillgång till all nödvändig information som behövs för att kunna erbjuda en trygg och säker vård.

Läs hela inlägget »

Debatten om beslutsfattande och driv inom svensk e-hälsa fortsätter. I en debattartikel i Svd 31/8 (kräver tyvärr inloggning) menar fyra debattörer bland annat att ”mäktiga företag, som Google, Apple, IBM och Facebook, och konsultföretag som McKinsey säljer in sin framtidsvision med löften om förbättrad folkhälsa till lägre kostnader” och att ”politikerna upprepar budskapet med stor entusiasm”. Man menar att till exempel sjukvårdsminister Anita Strandhäll har ”en aningslös syn på e-hälsa” och avslutar med att slå fast att ”den rådande teknikoptimismen underblåst av sam­verkande särintressen är ett hot mot folkhälsan och en kostnadseffektiv sjukvård.”

Repliken i Svd 1/9 kommer från Annika Strandhäll (heder åt henne att hon ger sig tid att delta i debatten) och Daniel Forslund (ständigt aktiv) är intressant. De menar att ”Digitaliseringen av vården är för viktig för att reduceras till en pajkastning där vi kallar varandra för ’aningslösa teknikoptimister’ eller ’framstegsfientliga bakåtsträvare’ och att det är dags att hyfsa debatten, och i brett samförstånd hitta metoderna för hur vi tryggt och säkert inför den digitala teknik som kan bidra till att lösa många av vårdens vardagsproblem.” Man fortsätter:

”Vården är en högteknologisk sektor som alltid investerat stora summor i medicinteknik som räddar liv. Samtidigt har det under decennier underinvesterats i de basala IT-stöd som skulle ge ett välfungerande informationsutbyte mellan olika vårdgivare, liksom med patienten själv. När behandlande läkare inte har tillgång till livsviktig information om patientens tidigare vård och behandling skapas risker för patientsäkerheten helt i onödan. Vård- och omsorgssektorn är i tydligt behov av bättre arbetsverktyg, och det är vår skyldighet som ledare i vården att påskynda denna, utveckling.”

Avslutningsvis menar Strandhäll/Forslund att ”Det är dags att sluta misstänkliggöra varandras ambitioner, och istället sätta sig ner vid samma bord och hantera både risker och möjligheter med den digitala tekniken.”

Bra rutet Strandhäll och Forslund! Tyvärr lever de dock inte som de lär.

Fortfarande finns en pågående allvarlig frågeställning rörande utveckling av system för patientjournaler – en grundbult i svensk e-hälsa. Kommer de fyra stora upphandlingar som görs av nya sjukvårdssystem kopplade till den nationelle tjänsteplattformen att leda till en teknisk lösning som ger behandlande läkare tillgång till den livsviktiga information de behöver? Experter har i många år påpekat att det inte alls är säkert och har framfört det i såväl statliga utredningar, rapporter och debattartiklar, till exempel mina senaste (se länkar här).

Farhågorna som framförs tycks dock vissla ohörda förbi döva öron. Månne anses de komma från bakåtsträvare, lika besvärliga, alarmistiska och dystopiska som den säkerhetschef på Transportstyrelsen som insisterade på att outsourcingen där skulle stoppas. Så hävdar till exempel Forslund i en replik i Dagens Medicin att ”man behöver inte uppfinna någon ny plattform utan fokus måste vara på att strukturera vårdinformationen och arbeta enligt de ramverk för interoperabilitet som vi har satt upp, samt att fortsätta anslutningsarbetet. Då kommer vi att uppnå de nyttoeffekter vi vill ha, oavsett vilka system landsting och regioner väljer att använda.”
Det är ett tvärsäkert yttrande utan någon vare sig empirisk eller teoretisk förankring. I en ideal stabil miljö är det kanske sant, men sådan är inte den svenska sjukvården som genomgår ständiga och snabba förändringar. Mig verterligt kan man ingenstans i världen visa upp en fungerande lösning likt den som Forslund förordar byggd på olika, valfria vårdsystem kopplade till en nationell tjänsteplattform. Sverige genomför idag ett mycket dyrt fullskaleexperiment (gissad slutnota på sisådär 20-40 miljarder) där målet är att ge behandlande läkare tillgång till livsviktig information om patientens tidigare vård och behandling var helst de befinner sig och när som helst. Kanske lyckas det – kanske inte?

Är det alltför alarmistiskt och dystopiskt att undra vem som tar ansvaret och konsekvenserna den dag det inte lyckas, och som den dagen, när det är för sent, ångrar att man inte lyssnade på experternas varningar, att man inte tidigt satsade på alternativa lösningar.

Som Strandhäll/Forslund så riktigt skriver så duger det inte ”att hålla för öronen och hoppas att den digitala utvecklingen blåser över”.

Det är sannerligen dags för Strandhäll/Forslund med flera beslutsfattare att, som de själva skriver, seriöst börja hantera både risker och möjligheter med den digitala tekniken. Det finns sätt att i brett samförstånd minska riskerna och öka möjligheterna att skapa ett fungerande, robust och skalbart patientjournalsystem för svensk e-hälsa. Att stoppa huvudet i sanden är inte ett av dem!

Jag själv och många andra välkomnar konstruktiva samtal också i det här ämnet inom kort.

Läs hela inlägget »

"Sedan söndagens systemändringar har vi drabbats av driftsstörningar"!?

Hur kan vara möjligt att man 2017 inte klarar av att på ett kontrollerat sätt, med bibehållen kvalité, leverera en uppgradering av ett IT-system. I just det här fallet kanske inte samhällsskadan är så stor, men det är ändå anmärkningsvärt att den/de som leder och utför jobbet kommer undan utan att behöva ta ansvar?

Låna gärna min bok "En enkel uppgradering” på de bibliotek där systemen fortfarande fungerar. Det är det här den i grunden handlar om, fast berättelsen presenteras som en verklighetsbaserad rövarhistoria. Finns inte boken på ditt bibliotek så be dem att ta hem den. Annars kan du alltid låna e-boken.

HAR DU FLER FLAGGRANTA LIKNANDE EXEMPEL, SMÅ ELLER STORA,  HÖR GÄRNA AV DIG TILL MIG!! Vi skall inte behöva lacceptera dålig IT-kvalité!

Läs hela inlägget »
Verklighetsbaserad rövarhistoria Verklighetsbaserad rövarhistoria

Stockholms tingsrätt slog i förra veckan fast att Arbetsförmed-lingen måste betala närmare 40 miljoner till IT-företaget CGI. Ett IT-projekt som skulle digitalisera myndighetens alla handlingar havererade.

Jag har läst domen. Där framgår att projektet rymmer alla de klassiska fel och brister som leder fram till IT-fiaskon av här typen.

  • Obefintligt (som det framgår av domen) engagemang från AF:s ledning
  • AF har använt externa konsulter som sina representanter i styrgrupp och som förändringsledare
  • Synnerligen dåligt kommunikation mellan kund och leverantör och internt inom projektet
  • Byte av projektledare hos CGI och AF under projekets gång
  • Otydliga krav, - olika uppfattade av kund och leverantör (väldigt tydliga exempel från de felfall som beskrivs i domen)
  • Ett standardsystem (Opentext) i botten, som helst inte skulle anpassas
  • Dålig juridisk kompetens hos AF jämfört med CGI - klart överläge för CGI vid tolkningen av avtalet och vid förhandlingar före, under och efter projektet.
  • Tydlig oförmåga från alla parter (ledning och medlemmar i styrgruppen) att dra i nödbromsen när man såg vartåt det lutade.
Förlorare på eländet är förstås alla vi skattebalare som också fortsatt får betala för AF:s oförmåga att få ordning på sin IT (se nedan). Vidare har många inom projektet, som säkert dagligen försökt göra sitt bästa och leverera, mått mycket dåligt. GGI:s konsultchef säger till exempel "många av konsulterna mådde väldigt dåligt av hur de behandlades och av den press de utsattes för" och nämner som exempel att en av projektledarna tvingades sluta sitt uppdrag av den anledningen.
Vinnare är Opentext som får betalt för sina licenser och CGI som får varenda konsulttimme betald.

Till svars behöver ingen stå. Tvärtom är det så att en de externa konsulterna som AF anlitat (Erik Sandström) nu är anställd av AF som avdelningsdirektör för Digitala tjänster. Med Erik som ansvarig har AF lyckats bränna ytterligare 100 miljoner på en miisslyckad webplats.
Detta kommer sannolikt inte heller att påverka Eriks karriär negatvit.

I romanen "En enkel upgradering" gestaltas ett liknande projekt. Läs gärna. Dikten är skrämmande lik verkligheten (eller tvärtom) i denna verklighetsbaserade rövarhistoria!
 
Läs hela inlägget »

Se (Svt Play) den rörande dokumentären om Oskar Björk och hans fru Greta i Tom Alandhs som vanligt suveräna dokumentär "Oskar och Greta och huset de byggde". Förundras över den självklara moraliska höjd som paret uppvisar genom hela sitt slitsamma liv, som med tiden gradvis förbättras i Per-Albins folkhemsbygge där "ingen skall sko sig på någon annans bekostnad".

Jämför sedan med den uppskakande skildringen av girighet, mygleri, fegt och uruselt ledarskap i Statens fastighetsverk (Kalla Fakta - Tv4 Play). Omoralen får här ansikten i Mikael Sackléen och Björn Andersson. Ingen är ju skyldig innan dom faller kolla därför gärna också Sackléens försvar. Skrämmande läsning tycker jag - ett flagrant exempel på dokumenterad arrogans och maktmissbruk.

Tyvärr är ju inte Sackleén och Andersson ensamma exempel, det här beteendet förekommer på många ställen idag i ett Sverige som kanske är på väg in på listan över Europas mest korrupta länder. Jag förundras och blir förbannad, samtidigt som jag kan konstatera att de romanfigurer som just nu krumbuktar sig, luras och står i min uppföljare till romanen "En enkel uppgradering" aldrig ens kommer i närheten av det fiffleri och den girighet vi ständigt påminns om  IRL (In Real Life).

Läs hela inlägget »

Gott Nytt 2017 kära läsare!
 

Hoppas att ni alla har det bra och ser fram emot 2017. Hittade på nyårsafton en antydan till knopp på vinrankan vid husknuten på Ljusterö. Jag hoppas den har vett nog att avbryta processen nu när iskylan återkommit.

Nu har ett år gått sedan Fiality gav ut sin första och hittills enda roman "En enkel uppgradering". En nötskalsbeskrivning av det som hänt:
 

Positivt

  • mer än halva första upplagen har hittat ett nytt hem och resten reas nu ut på olika försäljningsställen
  • ett tjugotal signeringar genomförda med blandat säljresultat men alltid med trevliga samtal med läsare och personal i bokhandeln
  • många positiva reaktioner, även skriftliga, från er läsar
  • ett antal debattartiklar publicerade i fackpress om kvalité på IT i allmänhet och sjukvårdssystem i synnerhet
  • några Facebookkampanjer som inte gav mycket nyförsäljning men som ökade kunskapen om var målgruppen för boken ligger.
Inte så bra
  • ingen enda recension, inte ens från Bibliotekstjänst
  • inget påtagligt intresse från företag eller intresseorganisationer att dra igång debatten om varför kvalitén på IT kan tillåtas vara så låg
  • lång väg till TV-soffor och andra intresseskapande kanaler.

Portgången till den stora marknaden är alltså trång och vägen därigenom stenig, precis som för alla andra egenutgivare. Men det visste ni redan och jag också.
 

Nästa del i trilogin?

Arbetet med del två är igång, åtskilligt försenat på grund av säljaktiviteter och också mycket research. Del två har arbetsnamnet "Tar aldrig skit igen" inspirerad av Lalehs hit "Bara Få Va Mig själv". I den kommer Malin Brink att ta revansch på sitt eget speciella sätt. Sten-Erik Höök och bolaget Capricorn kämpar en delvis smutsig strid om ett stort kontrakt kring ett nytt sjukvårdssystem samtidigt som det stora banksystemet börjar att rullas ut. Den gamle nörden Erland Holmblad finns bara med i periferin denna gång, eftersom han ruvar på en hemlighet så mörk att den förtjänar en alldeles egen roman, som troligen blir del tre i en tetralogi. Hoppas kunna komma ut med del två i slutet av året, men har bestämt att den här gången skall det få ta den tid det tar innan jag själv är nöjd med kvalitén.
 

Tips:

Idag blir det bara ett enda tips: "Björnstad" av Fredrik Backman. Där skildras mycket träffsäkert hur det lilla samhället och människorna påverkas av hockeylagets framgångar. Juniorlaget skall spela semifinal om SM-titeln. Det hela utvecklas till ett drama som berör. "Klasstillhörighet förmildrande omständighet" sjöng Nationalteatern om i Bängen Trålar. Här är det påtagligt och smärtsamt tydligt. Den lilla orten Björnstad, någonstans i Norrland, skulle precis lika gärna kunnat vara Härjeliden, vilket tillför boken en extra dimension för den som läst "En enkel uppgradering". Dessutom utlovas en fortsättning också på Björnstad.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar