2016 > 01

Sitter just nu och funderar på intrigen i del två av "Uppgraderings-trilogin". Genren skall ju vara "fiality" - verklighetsbaserad rövarhistoria. Förstår av den senaste tidens händelser att det går att dra på ordentligt utan att för den skull förlora den viktiga trovärdigheten.
I senaste bloggen annonserade jag att det var den sista av typen "Dikt och verklighet”. Emellertid måste undantag göras på grund av den senaste tidens avslöjanden om "stjärnkirurgen" Doktor Paulo på Karolinska Institutet, som egentligen heter Macciarini. Mannen är ett exempel på den livsfarliga kombinationen av psykopat, mytoman och narcissist i samma person. Han har orsakat svårt lidande och död för ett antal intet ont anande patienter och också dragit vanära över KI. Dessutom, mer pikant än sorgligt, är att han är huvudperson i en sol-och-vår-historia med hög ”wow-faktor”.
Stor heder och ära åt de överläkare (Karl-Henrik Grinnemo med flera) som vågade slå larm om den narraktige kirurgen, för vilket de fick mycket ovett av KI:s ledning. Och skäms KI:s rektor Anders Hamsten som till en början inte kunde finna det styrkt att Doktor Paulo hade visat någon "oredlighet", vare sig i sitt praktiska arbete eller i sin forskning. I dokumentären Experimenten på Dokument Inifrån visas en intervju med Hamsten. Sten-Erik Höök (VD för CAPRICORN) skulle ha konstaterat att mannen är ett "flagrant exempel på dokumenterad feghet och falskhet". Jag kan bara hoppas att den opartiska utredningen (om nu en sådan tillsätts) vågar föreslå att ansvar utkrävs och att Hamsten uppmanas att omedelbart lämna sin tjänst och sina uppdrag utan något som helst avgångsvederlag.
Läs hela inlägget »

En del av er anser att beskrivningen av arbetsklimat och samspel mellan arbetskamrater inte är så mörkt, eller dystopiskt som någon uttryckte det, som jag beskriver det i "En enkel uppgradering".
Jag kan bara hoppas att ni har rätt även om jag på många platser själv upplevt motsatsen. Förutom brist på uppfostran och allmän hyfs hos de inblandade har det ju ytterst med ledarskap att göra. Usel moral och etik sipprar alltid ner i organisationen. Ser man till exempel på Kommunal så finns det ju ingenting där som inte i åratal uppmuntrat chefer till ohejdad grisighet, girighet och frosseri i alla led. När det uppenbara avslöjas (tack Aftonbladet) kan jag ju tycka att det är mer än patetiskt att ”be om ursäkt från botten av mitt hjärta” som ordföranden gjorde. Hyckleri kallar jag det, mer rakryggat hade varit att konstatera att ”jag inser att jag har spelat med i detta fula spel och väljer därför att omedelbart avgå utan någon kompensation”. Detta särskilt mot bakgrund av att de pengar som grisats bort är medlemmarnas surt förvärvade sparpengar. Till exempel är årsavgiften till Kommunal cirka 4000 för en medlem med månadsinkomst på under 18000.
Så det fuskas och fifflas i de flesta av buskar, och ingen ställs till svars, utan de ansvariga belönas istället med flera miljoner i avgångsvederlag. Varje dag kommer, som Sten-Erik Höök skulle uttryckt det: "flagranta exempel på dokumenterat, skamlöst fifflande".
Med detta avslutar jag serien "Dikt och verklighet" på bloggen.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar