2016

Har under hösten med början i Svd strävat efter att få igång en debatt om IT-i-vården och hos bankerna. Huvudspåret är att förmå belsutsfattare att tydligt redovisa och motivera varför man överväger att införa stora standardsystem. Länkar till andra artiklar och intervjuer finns på startsidan.

 

Artikel publicerad i nyhetsbrevet Digital Hälsa 2016-10-28.

Läs och begrunda - kommentera gärna!


Debatt: Kräv svar om framtidens IT-system i vården - innan det är för sent!

De pågående upphandlingarna av Sveriges framtida vårdinformationsmiljö har alltför svag koppling till en nationell plattform för kommunikation, menar debattören och författaren Mats Löfström. Därför riskerar den svenska visionen e-hälsa 2025 krascha. - Foto: Per Dahl Studio
En rad utredningar och experter har slagit fast att Sverige behöver en nationell plattform eller system som är navet i all kommunikation mellan sjukvårdens olika system, en sorts sjukvårdens egen standardiserade infrastruktur. Trots detta förbereder landsting och regioner upphandlingar av ”kärnsystem” utan koppling till en nationell plattform för kommunikation. Detta riskerar att leda till att den svenska visionen för e-hälsa 2025 inte kan uppnås.

Det skriver debattören och författaren Mats Löfström, som i denna debattartikel uppmanar medborgarna att ta sitt ansvar genom att börja ställa obekväma frågor.


Frågan om hur regioner och landsting skall förnya sina föråldrade sjukvårdssystem är synnerligen komplicerad. Systemen anses, säkert med all rätt, vara ålderstigna, svåra att underhålla och dyra att hålla igång. Samtidigt med behovet av utbyte skall man också ta hänsyn till regeringens och Sveriges Kommuner och Landstings ambition att Sverige skall bli bäst i världen på det som kallas e-hälsa. Man skall också se till att de system som installeras i en region skall kunna samverka med andra regioner och landsting så att vi får ett sammanhängande system i Sverige där behörig vårdpersonal och patienter kan komma åt nödvändig information varhelst man befinner sig i landet. Och sist har man grundkravet, det viktigaste av alla, att de nya systemen skall stödja sjukvårdprocesserna och ge personalen ett lättarbetat, stabilt och robust verktyg som alltid fungerar, och som gör vården effektivare.

Så det är en synnerligen komplicerad tulipanaros som regioner och landsting måste upphandla till sitt område. För att samordna arbetet och få mera muskler i upphandlingsarbetet skapades 2014 programmet 3R av Region Skåne, Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen för att – som det står i programdirektivet – ”utveckla en sammanhållen informationsmiljö utifrån invånaren och patientens behov”. Nu har Region Skåne och VGR hoppat av samarbetet så varje region kommer att göra en egen upphandling. Samtidigt med 3R pågår ett omfattande arbete på nationell nivå. I den tunga statliga utredningen ”Effektiv vård” beskrivs detaljerat vilka krav som måste ställas på vårdens IT-baserade stödsystem för verksamheten . Swelife har tagit fram rapporten 3H3R – ”Från öar av data till en värld av kunskap – hälso- och sjukvårdens dokumentation i samhällets tjänst”. Där beskrivs utförligt fyra strategier för vilka steg som måste tas. Gemensamt är att man slår fast att Sverige behöver en nationell plattform eller system som skall vara navet i all kommunikation mellan sjukvårdens olika system, en sorts sjukvårdens egen standardiserade infrastruktur, som liknar forna tiders rörpostledningar.  Utvecklingen av en första version av en sådan plattform pågår.

Jag har kommunicerat med några av de tyngsta beslutsfattarna inom det forna 3R och frågat hur de ser på det nödvändiga systembytet. Gemensamt är att de står fast vid uppfattningen att man snarast skall starta upphandling av ett standardsystem för vården inom sin region, inom 3R kallar man det för kärnsystem, som skall ersätta alla de föråldrade systemen. För sjukvården finns en handfull tänkbara standardsystem på marknaden, de två största är amerikanska. De ansvariga tycks vara trygga i förvissningen att dessa system skall kunna stödja svenska sjukvårdsprocesser. Man tror också på leverantörernas löften att de på ett smidigt sätt skall kunna kommunicera med en nationell plattform – på IT-språk att de skall ha mycket god ”interoperabilitet”. Man lutar sig också mot det faktum att det görs liknande upphandlingar både i Danmark och Finland som man kan lära av. Den danska har för övrigt slutförts och det amerikanska systemet Epic installerats på två sjukhus i Köpenhamn med katastrofalt resultat om man skall tro de reaktioner som läkare och personal gett uttryck för i dansk nyhetsrapportering. Den först veckan i Köpenhamn rapporterades över 5 000 fel.

Utan att lyckas försöker jag förstå hur de ansvariga beslutsfattarna kan vara så säkra på att de gör rätt och sätter miljarder skattekronor på spel. Jag frågar utan att får svar: ”är du aldrig det minsta orolig att detta kanske blir ett monsterfiasko som man borde göra allt för att försöka undvika?  Kanske hitta en annan väg? Ta den nödvändiga förändringen i andra steg? Kanske titta på vad som föreslås i 3H3R?” Jag undrar om de tycker att det som sägs i utredningarna ”Effektiv vård” och 3H3R inte är relevant? Är varningarna där så obefogade att de kan negligeras? Är de risker som beskriva i det egna Programdirektivet inte relevanta eller anses de hanterade, det vill säga sannolikheten att en beskriven skada skall inträffa är minimal och skulle det ändå hända går den att reparera”?

Kanske är det så att beslutsfattarna menar att ”vi måste ta den här risken, allt i livet är förenat med risk? Det ordnar sig nog med visionen om att patientinformation skall finnas tillgänglig överallt? Vi vet inte hur, men det fixar sig!”

Jag skulle inte vilja vara sjuk i en vårdapparat där beslut fattades på detta sätt, där lekman inom sakområdet väljer att inte bry sig om vad en enig expertis menar. Införs ”kärnsystem” i våra tre största regioner utan koppling till en nationell plattform för kommunikation kommer den svenska e-hälsovisionen att krascha redan innan den lyft.

Så länge ingen inom vårdsverige reagerar och protesterar, börjar ställa frågor och kräva begripliga svar från det forna 3R är det stor risk att detta händer, enligt lagen om ”den tysta majoritetens samtycke”. Det har hänt många gånger förr inom IT-världen. Så en uppmaning till alla er som kommer att påverkas av besluten: ta kontakt med någon inom 3R, börja föra liv om frågan, börja vara obekväma innan det är försent. Som i Köpenhamn.

Läs hela inlägget »

Äntligen! Idag har jag hämtat nya bra konstruktiva tankar om Sundbybergs framtida stadskärna från AlltomSundbyberg-bloggen. Man påminner där om det vinnande bidraget i den idétävling som arrangerades i projektet Sundbybergs Nya Stadskärna. Bidraget kallades "Silicon Sumpan", och i bloggen undras stillsamt när dessa idéer kommer att synas i framtida förslag till kärna i den stad där medelåldern blir allt lägre. Vinnarna beskriver framtida kontorslandskap där unga (och gamla) kreatörer skall kunna utveckla idéer till nya företag och arbetstillfällen (se bilderna hur det enligt författarna skulle kunna se ut inuti byggnaden och hur man skulle ta sig dit i en självkörande elektrisk bil).

Om man kombinerar detta med att i stadskärnan ta fram minst 3000 billiga (i nivå med regeringens förslag) hyresrätter, har man skapat ett hållbart Sundbyberg för framtiden. En stad som bygger på den moderna tidens industri, precis som man gjorde i begynnelsen när industrier som Sieverts, Ericsson och Marabou utgjorde grunden för stadens välstånd och utveckling.

Nedan ser du en modell av Nya Stadskärnan enligt det förslag som Nätverket Trivsam Stadskärna tagit fram. Hur läckert kunde det inte vara med nytt Resecentrum kombinerat med "Silicon Sumpan" i byggnaderna 1 och 2, vettandes mot ett öppet torg med allsköns aktiviteter och möjligheter till trivsamma och innovativa möten. Och varför inte bygga upp det gamla stationshuset igen som café och utställningslokal och på det sättet gestalta det historiska Sundbybergs möte med framtiden?

Bilderna på det framtida kontorslandskapet och den självkörande elektriska bilen är hämtade från det vinnande bidraget av tävlingen Ung C Sundbyberg: "Silicon Sumpen" av Tor Åström, Hannah Jacobs och Niya Tekle. Bilden på stationerna kommer från Sundbybergs Museum.

Läs hela inlägget »

Sedan sist har jag engagerat mig en hel del i utformningen av den nya stadskärnan i Sundbyberg. Hur kommer staden att gestalta sig när järnvägen har grävts ner udner stadskärnan? De viktiga besluten fattas inom det närmaste halvåret, projektet beräknas vara klart 2027. Ett nätverk av engagerade personer strävar efter att påverka utformningen av staden. Du kan se mer om Nätverket Trivsam Stadskärna här.
En del av debatten handlar om man skall bebygga det fina, öppna torg som skapas invid det nya Resecentrum som skall byggas där järnväg, T-bana, bussar och tvärbana strålar samman. I kommunens förslag skall det resas flera höga hus på torgytan, vilket enligt mig och nätverket kommer att förstöra den unika småstadskänsla som är Sundbybergs adelsmärke. Inte bara kommer det att förfula och förmörka stadskärnan, det kommer också att ta bort möjligheten att skapa en unik och attraktiv plats för mänskliga möten i kärnan av Sundbyberg.

Vissa motståndare kallar Nätverket för fridstörare och mörkermän som sprider ovederhäftig skrämselpropaganda, bland annat i Facebook-gruppen Sundbyberg. Så det här inlägget i debatten gör jag medvetet INTE från nätverkets blogg utan från min högst personliga. Då kan jag ta mig friheten att ta ut svängarna ordentligt. Det är ju nämligen så att skulle Nya Torget, som vi kallar det, bebyggas så kommer exploatören att kräva att få bygga bostadsrätter som sedan kan säljas för priser som då sannolikt kommer att ligga runt 100.000 kronor per kvadratmeter. Det skapar en gentrifiering av Sundbyberg, vilket är ett nytt ord som jag snappat upp. Jag läser i Wikipedia: ” Gentrifiering (av engelskans gentry, ungefär herrskapsklass) är ett begrepp inom stadsplanering som betecknar en social statushöjning av ett område. Gentrifiering sker exempelvis genom påkostade nybyggen, eller genom nyinflyttning av invånare med betydligt högre inkomster än den ursprungliga befolkningens.” Vinnare på ett sådant agerande är förstås exploatörerna.

Så nu till lite live skrämselpropagandanedan  i form av en Nya Torget efter gentrifiering.  

Läs hela inlägget »

Det går inte en dag utan att något avslöjande om oetiskt eller rent olagligt beteende av redan mycket rika människor. Det är förfärligt att det skall behöva förekomma och att till exempel Nordea medverkar med liv och lust, säkert också till en skyhög avgift. Det kan vara storskaligt och på högsta nivå som i Ryssland eller mer vardagligt dåligt omdöme som i Sundbyberg där kommunalråd åkt till Cannes på en bostadsmässa för 170.000 skattekronor.

Det finns därför ingen anledning för mig att ge ytterligare exempel i bloggen. I "En enkel uppgradering" får vi följa Sten-Erik Höök som ett uppdiktat exempel. I del två av trilogin kommer några andra bland annat ur bankvärlden att dyka upp. Men hur jag än tar till i mina rövarhistorier överträffas mina försök alltid av den obeskrivbara moral och etiklösa verkligheten.

 

Läs hela inlägget »
Svd bad om min kommentar till lördagens attack mot flera svenska tidningars sajter. Resultatet blev artikeln här.
På "min tid" (enligt mina barn strax efter andra världskriget) läste man nyheterna i bästa fall dagen efter de inträffat i tidning som antingen damp ner i brevlådan på morgonen eller  inköptes i den lokala kiosken vid middagstid. Då var det svårt/omöjligt att stoppa det fria ordet, i alla fall när tidningen hade lämnat tryckeriet. Numera har vi vant oss vid att alla artiklar kan publiceras sekundsnabbt på nätet. Kanalen är Internet och den går att med ganska enkla medel blockera för vem som helst, och sannolikt är det mycket svårt att skydda sig mot den typen av attacker. Det tål att tänkas på mycket noga hur man skall handskas med den här situationen i dagens samhälle? När är den samhällsfarlig på allvar? Riktigt viktig information (om exempelvis krigsutbrott, naturkatastrofer, grova terrordåd) måste gå att få ut sekundsnabbt till alla. Har vi som samhälle säkrat att så är fallet?
System som stödjer samhällskritiska verksamheter (polis, brandkår, ambulans, sjukvård, banker, media med flera) måste vara säkra på en nivå som är ekonomiskt rimlig (vad det nu är?) Vi måste som samhälle antagligen göra om en del av riskanalyserna - vad är "worst case" i fall av attack eller driftsavbrott? Minns hur många hundratusentals timmar som ägnades åt att analysera hur "milleniebuggen" skulle komma att slå ut hela samhället och hur vi skulle kunna skydda oss. Kanske dags att göra om samma sak igen, fast med andra riskscenarier?
Många frågor och mycket arbete återstår att göra framöver, och vi bör också fundera en och två gånger vilka konsekvenserna blir innan vi hakar på IT-trender av typ att lägga allting i "molnet". Vem har då kontroll på säkerheten? Vem skyddar oss då från attack?
Läs hela inlägget »
Etiketter: säkerhet, attack, media


Nordeas ledning ser inga allvarliga risker med sin gigantiska IT-satsning

Nordea har beslutat att ersätta alla viktiga IT-system med ett enda standardsystem från en leverantör som heter Temenos med säte i Schweiz. Med anledning av det var jag på Nordeas årsstämma den 17 mars, efter att ha köpt några få aktier. Mitt syfte var att få ledningens syn på denna ”mycket komplicerade uppgradering” av bankens hela IT-miljö.
Bolagets styrelseordförande Björn Wahlroos och koncernchefen Casper von Koskull presenterade först viktiga delar av den framtida strategin för banken. Ensning, förenkling och ökad digitalisering var några av nyckelorden.
Under frågestunden på stämman kunde jag så ställa frågor till styrelsen och ledningen hur man såg på riskerna med bankens satsning på ett standardsystem (eller kärnbankssystem) som Nordea kallar det. Jag undrade:
”Känns det inte riskabelt att lägga alla viktiga IT-ägg i en enda korg?”
Wahlroos svarade att det var en viktig fråga och att det visst finns en risk i det, men att man inte kan driva bankverksamhet utan att ta vissa risker. Jag påminde också om det havererade projektet Nordea Transformation Program (startade 2008 och lades ner 2012) som tvingat banken att göra en nedskrivning av resultatet med 3,16 miljarder SEK i fjärde kvartalet 2014 och frågade:
”Det här nya projektet lär ha en budget på 7,3 miljarder SEK. Hur styrs projektet för att undvika en upprepning av det tidigare fiaskot?”
Wahlroos svarade först med irritation att jag borde förstå att det inte varit fråga om en nedskrivning utan endast en ”justering av resultatet på grund av att vissa IT-system förlorat i värde”. Han mästrade också genom att skämta om att summan låter så mycket högre när man säger den som jag i SEK och inte i Euro. Många av aktieägarna i salen skrattade lydigt. Därefter förklarade von Koskull att projektet har högsta prioritet, att han själv äger projektet som styrs av Nordeas ledning och att projektet kommer att sjösättas i etapper, vilket minskar riskerna. Han pekade också på att banken stärkt sin interna kompetens genom att anställa ett antal personer från en australiensisk bank som just genomfört ett liknande projekt. Slutligen förklarade Wahlroos att budgeten är vida högre än de 7.3 miljarder som jag hade nämnt och von Koskull tryckte på att projektets fokus inte är IT utan att alltsammans är ett verksamhetsprojekt där IT finns med, något som jag förstås höll med om eftersom det borde självklart för alla. Jag begärde slutligen att projektets status skulle komma att redovisas separat i kommande rapporter från bolaget, något som inte kommenterades av ledningen, och som sannolikt inte kommer att inträffa-
Sammanfattningsvis känns det som att vare sig bankens ledning eller dess aktieägare tar riskerna med det här gigantiska IT-projektet riktigt på allvar. Med tanke på de säkerhetsrisker som vi ju alla vet är förknippade med IT, särskilt för banker, och mot bakgrund av den bristande kvalité som standardsystem ofta visar upp, känns det väldigt äventyrligt att satsa alla kort på en visserligen stor men ända relativt ung spelare som Temenos. Skulle det här projektet kapsejsa i ett sent skede äventyras ju hela bankens verksamhet. Jag kommer igen med nya frågor på Nordeas framtida presentationer av kvartalsrapporter och på nästa stämma.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nordea, risk, projekt, temenos
I senaste utgåvan av Ljusteröposten (ta upp PDF:ens sida 7) har redaktören Bo Zetterlund varit vänlig nog att göra ett lite annorlunda porträtt av mig och mitt författarskap. Ni må själva bedöma om talang finns eller inte genom att läsa debutboken :)
I samma nummer (sidan 6) beskrivs en annan Ljusteröförfattare, Rolf Estelle, som skrivit en högst annorlunda bok om ett förskräckligt kapitel på ön. Det handlar om hur ett mycket stort arv till Hembygdsföreningen försvann ur öbornas händer. Historien platsar gott i serien "Dikt och verklighet", så köp gärna och läs.
 
Läs hela inlägget »

Uselt it-stöd stressar socialtjänsten – men kommunerna gör ingenting
De här historierna gör en fullständigt mörkrädd. Jag skrev två kommentarer på IDGs Facebooksida:

"Ingen människa, vare sig handläggare inom socialtjänsten eller medborgare som vänder sig dit, skall behöva må dåligt av uselt IT-stöd. Tyvärr är det ofta så illa som det beskrivs i artikeln. Läs gärna böckerna "Jävla skitsystem" och "En enkel uppgradering" för inblickar i eländet"

"Det är ingen tvekan om att regeringen nu måste agera för bättre, enklare, billigare och säkrare It-stöd inom vården och socialtjänsten med flera organisationer. Det räcker inte med någon enstaka utredning, som beskrivs i den här artikeln, utan ett rejält omtag måste göras, förändringar där alla aktörer samverkar behövs..
 

Läs hela inlägget »

Jordbruksverkets it-system försenat och fördyrat – 25 000 bönder väntar på pengar
Texten avslöjar att det är som vanligt: projektet har blivit hiskeligt mycket dyrare, är försenat och resultatet är inte alls användarvänligt.
De inblandade skyller på varandra. Begrunda särskilt nedan dialog mellan  reportern och Anders Egonson, chef för Jordbruksverkets utbetalningsfunktion som medverkat aktivt i projektet.
”Hur kommer det sig att inte handdatorerna fungerar bättre – det har väl inte med reglerna att göra? 
– Det har huvudsakligen åtgärdats och rent tekniskt fungerar de. En del av problemet har nog med förväntningar att göra – det är inte lika användarvänligt som man väntat sig ute på länsstyrelserna. 
Fast om allt är helt nytt är det väl rimligt att förvänta sig att det ska vara användarvänligt? 
– Visst, vi har inte lyckats fullt ut. Men samtidigt är det här ett arbete där länsstyrelserna själva varit med under resans gång.”

Som sagt, de som varit med från Länsstyrelserna borde ha vetat bättre. Håhåjaja J

Läs hela inlägget »
Etiketter: jordbruksverket
En läsare som under många år arbetat med systemutveckling i ett stort företag skriver till mig efter att ha läst "En enkel uppgradering":
"Jag har redan lust att sponsra mitt företags ledning & alla pappersvändande mellanchefer (vars enda egenskap är att de kan rapa ur sig trestaviga förkortningar och en jäkla massa meningslösa floskler som man inte orkar höra på mer) med ett par gratisböcker - det borde vara ett nyttig läsning för dem att försöka förstå vad vi gräsrotkonsulter verkligen vill uppnå - lite heder, yrkesstolthet & ärlighet."
Även om parentesen om urrapandet är en smula drastisk och möjligen överdriven är det tyvärr så här det känns för många "på golvet" som inte ges möjlighet att leverera något kvalitetsmässigt acceptabelt till sina kunder.
Förhoppningsvis kommer en del av "pappersvändarna" att tänka om och åtminstone lära sig att säga ett bestämt nej till att sätta projektledare och utvecklare på hopplösa uppdrag som inte leder till annat än dåliga leveranser och äventyrad hälsa för alla inblandade.
Eller, är det bara en from förhoppning? Inom till exempel sjukvården har vi ju samma situation?
Läs hela inlägget »

Många kvinnor som läst "En enkel uppgradering" har kommit tillbaka till mig med kommentaren att "så mesiga kvinnor som Malin Brink i boken finns inte idag". Tyvärr vittnar intagningen på psykiatriska enheter landet över att de faktiskt finns i stort antal. Oerhört kompetenta kvinnor med stort driv och ett på ytan tillräckligt självförtroende för att lyckas få ihop livets alla delar. Så historien om Malin är på inget sätt "fiction" som man kanske kan tro. Jag har själv bevittnat och också ibland kunnat förhindra likande fall i verkligheten.
Så det är inte alltid så enkelt som många tror: "Malin kunde väl ha rutit i ordentligt och bett sina chefer dra dit pepparn växer."
Så mycket mer glädjande då att se och höra 103-åriga Dagny som baserat på ett långt liv ger ett konkret råd till dagens unga kvinnor. "Ni måste tuffa till er", säger Dagny och det blir också min hälsning på denna den internationella kvinnodagen.
Läs hela inlägget »
Sitter just nu och funderar på intrigen i del två av "Uppgraderings-trilogin". Genren skall ju vara "fiality" - verklighetsbaserad rövarhistoria. Förstår av den senaste tidens händelser att det går att dra på ordentligt utan att för den skull förlora den viktiga trovärdigheten.
I senaste bloggen annonserade jag att det var den sista av typen "Dikt och verklighet”. Emellertid måste undantag göras på grund av den senaste tidens avslöjanden om "stjärnkirurgen" Doktor Paulo på Karolinska Institutet, som egentligen heter Macciarini. Mannen är ett exempel på den livsfarliga kombinationen av psykopat, mytoman och narcissist i samma person. Han har orsakat svårt lidande och död för ett antal intet ont anande patienter och också dragit vanära över KI. Dessutom, mer pikant än sorgligt, är att han är huvudperson i en sol-och-vår-historia med hög ”wow-faktor”.
Stor heder och ära åt de överläkare (Karl-Henrik Grinnemo med flera) som vågade slå larm om den narraktige kirurgen, för vilket de fick mycket ovett av KI:s ledning. Och skäms KI:s rektor Anders Hamsten som till en början inte kunde finna det styrkt att Doktor Paulo hade visat någon "oredlighet", vare sig i sitt praktiska arbete eller i sin forskning. I dokumentären Experimenten på Dokument Inifrån visas en intervju med Hamsten. Sten-Erik Höök (VD för CAPRICORN) skulle ha konstaterat att mannen är ett "flagrant exempel på dokumenterad feghet och falskhet". Jag kan bara hoppas att den opartiska utredningen (om nu en sådan tillsätts) vågar föreslå att ansvar utkrävs och att Hamsten uppmanas att omedelbart lämna sin tjänst och sina uppdrag utan något som helst avgångsvederlag.
Läs hela inlägget »

En del av er anser att beskrivningen av arbetsklimat och samspel mellan arbetskamrater inte är så mörkt, eller dystopiskt som någon uttryckte det, som jag beskriver det i "En enkel uppgradering".
Jag kan bara hoppas att ni har rätt även om jag på många platser själv upplevt motsatsen. Förutom brist på uppfostran och allmän hyfs hos de inblandade har det ju ytterst med ledarskap att göra. Usel moral och etik sipprar alltid ner i organisationen. Ser man till exempel på Kommunal så finns det ju ingenting där som inte i åratal uppmuntrat chefer till ohejdad grisighet, girighet och frosseri i alla led. När det uppenbara avslöjas (tack Aftonbladet) kan jag ju tycka att det är mer än patetiskt att ”be om ursäkt från botten av mitt hjärta” som ordföranden gjorde. Hyckleri kallar jag det, mer rakryggat hade varit att konstatera att ”jag inser att jag har spelat med i detta fula spel och väljer därför att omedelbart avgå utan någon kompensation”. Detta särskilt mot bakgrund av att de pengar som grisats bort är medlemmarnas surt förvärvade sparpengar. Till exempel är årsavgiften till Kommunal cirka 4000 för en medlem med månadsinkomst på under 18000.
Så det fuskas och fifflas i de flesta av buskar, och ingen ställs till svars, utan de ansvariga belönas istället med flera miljoner i avgångsvederlag. Varje dag kommer, som Sten-Erik Höök skulle uttryckt det: "flagranta exempel på dokumenterat, skamlöst fifflande".
Med detta avslutar jag serien "Dikt och verklighet" på bloggen.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar