2014 > 11

En så gråtrist dag som idag är det lätt att låta bli att fånga. Det är också besvärligt att fånga fåglar ”capere ales” och man kan med fog undra över vad det skall vara bra för? Jag är ju mitt i skrivandet av en roman och i min skapandeprocess spelar fåglar, närmare bestämt stekta sparvar, en avgörande roll. Det är så att plötsligt, utan förvarning, dyker det i huvudet upp fragment av små sidohistorier eller pikanta detaljer i någon gestaltning av en situation. Då gäller det att vara vaken och fånga upp dessa sparvar, som ofta av någon outgrundlig anledning är tämligen välstekta i den kreativa hjärnugnen. Hur det här sker och vad som triggar igång stekandet har jag ännu inte klart för mig, och förhoppningsvis får det förbli ett olöst mysterium. Det enda jag vet är att jag måste ge mig tid och ro att lyssna efter flaxet av kreativa vingar inne i huvudet.

I en intervju sa Amanda Jenssen att hon hade som en bokhylla inne i huvudet. I den sätter hon då och då in obearbetade låtidéer. Efter en tid kan hon sedan plocka fram idén som under tiden i hjärnhyllan har blivit till näst intill färdigställd låt. Har också hört många författare som vittnar om hur deras romansfigurer helt plötsligt börjar leva ett eget liv, som det då bara är att skriva ner.

Hur de här processerna fungerar och hur vi kan bli bättre på att utnyttja dem är ett fascinerande område. Ge dig tid att titta på UR ”Hjärnans dolda kreativitet” och låt dig inspireras.

Läs hela inlägget »
Sundbybergs gård  - modell av Rune Svensson  (under arbete) Sundbybergs gård - modell av Rune Svensson (under arbete)

Min farfarsfar är Anders Petter Löfström, AP kallad. Han och familjen med hustru Emma i spetsen flyttade 1876 in i Sundbybergs Gård. Den låg på den plats där Marabous tidigare laboratoriebyggnad nu ligger, alldeles i anslutning till Marabouparken. Gården var Sundbybergs vagga. Drivna av stark gudstro och den för dem självklara fliten och viljan att göra gott för medmänniskorna byggde familjen upp ett helt samhälla runt järnvägen som AP hade lyckats att få dragen nära intill gården. Somliga menar att AP och Emma drevs av vinstintresse men ingenting kan vara mer felaktigt. Läser man till exempel den mycket intressanta brevkorrespondensen mellan AP och Emma, flera brev i veckan under trettio år, ser man hur det låg till. Det var den starka gudstron, långa timmar, tillgång till marken, en stor entreprenöranda, plus möjlighet att finansiera billiga bostäder för arbetare från Stockholm som gjorde att man kunde börja bygga de så kallade Löfströmvillorna norr om järnvägen och därifrån etablera det som nu är staden Sundbyberg.

Man kan med fog tycka att det hade varit fantastiskt om gården stått kvar idag och kunnat minna om var det en gång började. Att vara ett exempel på att ingenting är omöjligt med realistiska visioner, stark drivkraft och ett långt perspektiv. Att kunna innehålla ett museum med vittnesbörd om den intressanta historia som staden Sundbyberg har – från jordbruk till förstad till industristad med stark och tydlig arbetarprofil till nuvarande tjänstesamhälle. Tyvärr omöjliggjordes det 1936 då gården revs eftersom Marabou, som etablerat sig i Sundbyberg, behövde marken för sitt nya laboratorium. Gården var ju förstås vad vi idag skulle kalla för K-märkt, och riksantikvarieämbetet kallades in. Sannolikt på något sätt påverkade av direktörer på Marabou lyckades man på något sätt hitta så mycket ohyra i byggnaden att den bara MÅSTE rivas. Suck.

När jag kom till Sundbyberg i slutet av 80-talet, var jag mitt i en potentiellt ekonomiskt framgångsrik karriär inom IT-branschen (eller ADB som man då sa i Sverige). Möjlighet fanns att kunna tjäna de stora pengarna och en dröm väcktes. Det kanske skulle vara möjligt att köpa laboratoriebyggnaden, riva den och återuppbygga gården? Tyvärr ville mina vänsterradikala kollegor inte göra affärer med mediemoguler så där försvann en möjlighet och nästa chans spolierades av ett svårt fifflande Vodafone (mer om det en annan gång). Nu är det av flera skäl för sent.

Glädjande är dock att på Sundbybergs Museum kommer en detaljerad modell att finnas tillsammans med en massa andra intressanta memorabilier och utställningar från Sundbyberg. Så en liten men naggande god tumme blir det i alla fall av den stolta drömmen om att en dag kunna återuppbygga gården.

Skickar i länkarna med en liten musikalisk illustration till detta nu ganska gamla kultursvek, plus en referens till Sundbybergs museum.

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Läste igår ut Lena Anderssons bok "Egenmäktigt förfarande". En välskriven historia med synnerligen skavande tankar kring passion/förnuft, makt/underkastelse och om behovet att bli dyrkad är större än det att älska och bli älskad. Fastnade för den otäcka tanken att i en kärleksrelation har den makt som har minst att förlora.
Blir dessutom efter att ha läst boken än mer störd på transet om vem som "är" Hugo Rask. Hugo är en romanfigur med vissa intressanta karaktärsdrag, låt det stanna vid det.
En tanke går också konstigt nog till Camilla Läckberg och hennes Simon, som i Aftonbladet berättar vad de gör på morgonen, som om detta skulle kunna intressera någon enda människa. Jag vet vad unga (nåja) nyetablerade par borde göra på morgonen om de har tid över, men det är väldigt privat, och dessutom finns andra sektioner i AB för sådant. Som sagt, vem vinner och vem går möjligen under, och vems är ansvaret.

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: lena andersson

Det har tagit drygt tolv år. Men just idag, denna på tjugonde dagen gråmulna historia, där ännu nyponbuskarnas ljusgröna blad skymtar fram ur dimman, har jag slutligt fattat beslutet. Jag går all-in med målet att skriva och ge ut en trilogi. Den första delen, som ovanligt nog är den tredje i kronologisk ordning har varit på gång en tid och pockat på mycket mer uppmärksamhet an den ganska ljumma spis den nu får.
Redan den första boken skall bli en bestseller och en så kallad snackis. "Vad är det för hybris", tänker du kanske och med en viss rätt. Men utan en övertygelse om att ha både skrivarförmågan och en fängslande historia att berätta är det föga idé att ens börja skrivandet. Det är en av de många saker jag lärt av min lärare Erik Grundstrom på Skrivarakademin, numera med eget företag.
Det ha tagit tolv år att värma luften i denna ballong för att få den att lyfta över tvivlets trädtoppar.

Läs hela inlägget »

Det här är det första inlägget i min blogg som kommer att handla om ditt och datt. Mycket av innehållet kommer ju att styras av de reaktioner jag får från er som följer mig. Det blir i alla fall en del funderingar om författande och också om den märkliga IT-branschen. Håll utkik - here we go!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar