Debattartikel om it-i-vården (1)

Har under hösten med början i Svd strävat efter att få igång en debatt om IT-i-vården och hos bankerna. Huvudspåret är att förmå belsutsfattare att tydligt redovisa och motivera varför man överväger att införa stora standardsystem. Länkar till andra artiklar och intervjuer finns på startsidan.

 

Artikel publicerad i nyhetsbrevet Digital Hälsa 2016-10-28.

Läs och begrunda - kommentera gärna!


Debatt: Kräv svar om framtidens IT-system i vården - innan det är för sent!

De pågående upphandlingarna av Sveriges framtida vårdinformationsmiljö har alltför svag koppling till en nationell plattform för kommunikation, menar debattören och författaren Mats Löfström. Därför riskerar den svenska visionen e-hälsa 2025 krascha. - Foto: Per Dahl Studio
En rad utredningar och experter har slagit fast att Sverige behöver en nationell plattform eller system som är navet i all kommunikation mellan sjukvårdens olika system, en sorts sjukvårdens egen standardiserade infrastruktur. Trots detta förbereder landsting och regioner upphandlingar av ”kärnsystem” utan koppling till en nationell plattform för kommunikation. Detta riskerar att leda till att den svenska visionen för e-hälsa 2025 inte kan uppnås.

Det skriver debattören och författaren Mats Löfström, som i denna debattartikel uppmanar medborgarna att ta sitt ansvar genom att börja ställa obekväma frågor.


Frågan om hur regioner och landsting skall förnya sina föråldrade sjukvårdssystem är synnerligen komplicerad. Systemen anses, säkert med all rätt, vara ålderstigna, svåra att underhålla och dyra att hålla igång. Samtidigt med behovet av utbyte skall man också ta hänsyn till regeringens och Sveriges Kommuner och Landstings ambition att Sverige skall bli bäst i världen på det som kallas e-hälsa. Man skall också se till att de system som installeras i en region skall kunna samverka med andra regioner och landsting så att vi får ett sammanhängande system i Sverige där behörig vårdpersonal och patienter kan komma åt nödvändig information varhelst man befinner sig i landet. Och sist har man grundkravet, det viktigaste av alla, att de nya systemen skall stödja sjukvårdprocesserna och ge personalen ett lättarbetat, stabilt och robust verktyg som alltid fungerar, och som gör vården effektivare.

Så det är en synnerligen komplicerad tulipanaros som regioner och landsting måste upphandla till sitt område. För att samordna arbetet och få mera muskler i upphandlingsarbetet skapades 2014 programmet 3R av Region Skåne, Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen för att – som det står i programdirektivet – ”utveckla en sammanhållen informationsmiljö utifrån invånaren och patientens behov”. Nu har Region Skåne och VGR hoppat av samarbetet så varje region kommer att göra en egen upphandling. Samtidigt med 3R pågår ett omfattande arbete på nationell nivå. I den tunga statliga utredningen ”Effektiv vård” beskrivs detaljerat vilka krav som måste ställas på vårdens IT-baserade stödsystem för verksamheten . Swelife har tagit fram rapporten 3H3R – ”Från öar av data till en värld av kunskap – hälso- och sjukvårdens dokumentation i samhällets tjänst”. Där beskrivs utförligt fyra strategier för vilka steg som måste tas. Gemensamt är att man slår fast att Sverige behöver en nationell plattform eller system som skall vara navet i all kommunikation mellan sjukvårdens olika system, en sorts sjukvårdens egen standardiserade infrastruktur, som liknar forna tiders rörpostledningar.  Utvecklingen av en första version av en sådan plattform pågår.

Jag har kommunicerat med några av de tyngsta beslutsfattarna inom det forna 3R och frågat hur de ser på det nödvändiga systembytet. Gemensamt är att de står fast vid uppfattningen att man snarast skall starta upphandling av ett standardsystem för vården inom sin region, inom 3R kallar man det för kärnsystem, som skall ersätta alla de föråldrade systemen. För sjukvården finns en handfull tänkbara standardsystem på marknaden, de två största är amerikanska. De ansvariga tycks vara trygga i förvissningen att dessa system skall kunna stödja svenska sjukvårdsprocesser. Man tror också på leverantörernas löften att de på ett smidigt sätt skall kunna kommunicera med en nationell plattform – på IT-språk att de skall ha mycket god ”interoperabilitet”. Man lutar sig också mot det faktum att det görs liknande upphandlingar både i Danmark och Finland som man kan lära av. Den danska har för övrigt slutförts och det amerikanska systemet Epic installerats på två sjukhus i Köpenhamn med katastrofalt resultat om man skall tro de reaktioner som läkare och personal gett uttryck för i dansk nyhetsrapportering. Den först veckan i Köpenhamn rapporterades över 5 000 fel.

Utan att lyckas försöker jag förstå hur de ansvariga beslutsfattarna kan vara så säkra på att de gör rätt och sätter miljarder skattekronor på spel. Jag frågar utan att får svar: ”är du aldrig det minsta orolig att detta kanske blir ett monsterfiasko som man borde göra allt för att försöka undvika?  Kanske hitta en annan väg? Ta den nödvändiga förändringen i andra steg? Kanske titta på vad som föreslås i 3H3R?” Jag undrar om de tycker att det som sägs i utredningarna ”Effektiv vård” och 3H3R inte är relevant? Är varningarna där så obefogade att de kan negligeras? Är de risker som beskriva i det egna Programdirektivet inte relevanta eller anses de hanterade, det vill säga sannolikheten att en beskriven skada skall inträffa är minimal och skulle det ändå hända går den att reparera”?

Kanske är det så att beslutsfattarna menar att ”vi måste ta den här risken, allt i livet är förenat med risk? Det ordnar sig nog med visionen om att patientinformation skall finnas tillgänglig överallt? Vi vet inte hur, men det fixar sig!”

Jag skulle inte vilja vara sjuk i en vårdapparat där beslut fattades på detta sätt, där lekman inom sakområdet väljer att inte bry sig om vad en enig expertis menar. Införs ”kärnsystem” i våra tre största regioner utan koppling till en nationell plattform för kommunikation kommer den svenska e-hälsovisionen att krascha redan innan den lyft.

Så länge ingen inom vårdsverige reagerar och protesterar, börjar ställa frågor och kräva begripliga svar från det forna 3R är det stor risk att detta händer, enligt lagen om ”den tysta majoritetens samtycke”. Det har hänt många gånger förr inom IT-världen. Så en uppmaning till alla er som kommer att påverkas av besluten: ta kontakt med någon inom 3R, börja föra liv om frågan, börja vara obekväma innan det är försent. Som i Köpenhamn.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln