Senaste attacken mot det fria ordet

Svd bad om min kommentar till lördagens attack mot flera svenska tidningars sajter. Resultatet blev artikeln här.
På "min tid" (enligt mina barn strax efter andra världskriget) läste man nyheterna i bästa fall dagen efter de inträffat i tidning som antingen damp ner i brevlådan på morgonen eller  inköptes i den lokala kiosken vid middagstid. Då var det svårt/omöjligt att stoppa det fria ordet, i alla fall när tidningen hade lämnat tryckeriet. Numera har vi vant oss vid att alla artiklar kan publiceras sekundsnabbt på nätet. Kanalen är Internet och den går att med ganska enkla medel blockera för vem som helst, och sannolikt är det mycket svårt att skydda sig mot den typen av attacker. Det tål att tänkas på mycket noga hur man skall handskas med den här situationen i dagens samhälle? När är den samhällsfarlig på allvar? Riktigt viktig information (om exempelvis krigsutbrott, naturkatastrofer, grova terrordåd) måste gå att få ut sekundsnabbt till alla. Har vi som samhälle säkrat att så är fallet?
System som stödjer samhällskritiska verksamheter (polis, brandkår, ambulans, sjukvård, banker, media med flera) måste vara säkra på en nivå som är ekonomiskt rimlig (vad det nu är?) Vi måste som samhälle antagligen göra om en del av riskanalyserna - vad är "worst case" i fall av attack eller driftsavbrott? Minns hur många hundratusentals timmar som ägnades åt att analysera hur "milleniebuggen" skulle komma att slå ut hela samhället och hur vi skulle kunna skydda oss. Kanske dags att göra om samma sak igen, fast med andra riskscenarier?
Många frågor och mycket arbete återstår att göra framöver, och vi bör också fundera en och två gånger vilka konsekvenserna blir innan vi hakar på IT-trender av typ att lägga allting i "molnet". Vem har då kontroll på säkerheten? Vem skyddar oss då från attack?