Sista dikt och verklighet

En del av er anser att beskrivningen av arbetsklimat och samspel mellan arbetskamrater inte är så mörkt, eller dystopiskt som någon uttryckte det, som jag beskriver det i "En enkel uppgradering".
Jag kan bara hoppas att ni har rätt även om jag på många platser själv upplevt motsatsen. Förutom brist på uppfostran och allmän hyfs hos de inblandade har det ju ytterst med ledarskap att göra. Usel moral och etik sipprar alltid ner i organisationen. Ser man till exempel på Kommunal så finns det ju ingenting där som inte i åratal uppmuntrat chefer till ohejdad grisighet, girighet och frosseri i alla led. När det uppenbara avslöjas (tack Aftonbladet) kan jag ju tycka att det är mer än patetiskt att ”be om ursäkt från botten av mitt hjärta” som ordföranden gjorde. Hyckleri kallar jag det, mer rakryggat hade varit att konstatera att ”jag inser att jag har spelat med i detta fula spel och väljer därför att omedelbart avgå utan någon kompensation”. Detta särskilt mot bakgrund av att de pengar som grisats bort är medlemmarnas surt förvärvade sparpengar. Till exempel är årsavgiften till Kommunal cirka 4000 för en medlem med månadsinkomst på under 18000.
Så det fuskas och fifflas i de flesta av buskar, och ingen ställs till svars, utan de ansvariga belönas istället med flera miljoner i avgångsvederlag. Varje dag kommer, som Sten-Erik Höök skulle uttryckt det: "flagranta exempel på dokumenterat, skamlöst fifflande".
Med detta avslutar jag serien "Dikt och verklighet" på bloggen.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln