Makt och samlevnad
Läste igår ut Lena Anderssons bok "Egenmäktigt förfarande". En välskriven historia med synnerligen skavande tankar kring passion/förnuft, makt/underkastelse och om behovet att bli dyrkad är större än det att älska och bli älskad. Fastnade för den otäcka tanken att i en kärleksrelation har den makt som har minst att förlora.
Blir dessutom efter att ha läst boken än mer störd på transet om vem som "är" Hugo Rask. Hugo är en romanfigur med vissa intressanta karaktärsdrag, låt det stanna vid det.
En tanke går också konstigt nog till Camilla Läckberg och hennes Simon, som i Aftonbladet berättar vad de gör på morgonen, som om detta skulle kunna intressera någon enda människa. Jag vet vad unga (nåja) nyetablerade par borde göra på morgonen om de har tid över, men det är väldigt privat, och dessutom finns andra sektioner i AB för sådant. Som sagt, vem vinner och vem går möjligen under, och vems är ansvaret.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Rolf Olsson » Risk för miljardrullningar i vården - igen?: ”Håller med på alla punkter. Var finns den politiska styrningen? Finns personer s..”
-
Eivor Nyström » Oskar och Mikael - motpoler i den moraliska kompassen: ”Dokumentären om Oskar och Greta var det bästa jag sett på TV på mycket länge! In..”
-
Magnus Johansson » Jordbruksverket - månadens Itioti: ”Inte bra, men jag måste faktiskt försvara just Jordbruksverket litegrann efterso..”
-
Ann-Christine » Senaste attacken mot det fria ordet: ”Svaret har väl för det mesta varit " Backup plan"...kan det gälla även detta??”
-
Rolf B Svensson » När det blir allvar!: ”Jag beställer också ett ex av En enkel uppgradering. Gärna signerad av författar..”