Makt och samlevnad

Läste igår ut Lena Anderssons bok "Egenmäktigt förfarande". En välskriven historia med synnerligen skavande tankar kring passion/förnuft, makt/underkastelse och om behovet att bli dyrkad är större än det att älska och bli älskad. Fastnade för den otäcka tanken att i en kärleksrelation har den makt som har minst att förlora.
Blir dessutom efter att ha läst boken än mer störd på transet om vem som "är" Hugo Rask. Hugo är en romanfigur med vissa intressanta karaktärsdrag, låt det stanna vid det.
En tanke går också konstigt nog till Camilla Läckberg och hennes Simon, som i Aftonbladet berättar vad de gör på morgonen, som om detta skulle kunna intressera någon enda människa. Jag vet vad unga (nåja) nyetablerade par borde göra på morgonen om de har tid över, men det är väldigt privat, och dessutom finns andra sektioner i AB för sådant. Som sagt, vem vinner och vem går möjligen under, och vems är ansvaret.

 

 

Etiketter: lena andersson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln